Carro/Häxan

Man smittas genom luftburen droppsmitta eller genom kroppskontakt med en smittbärare. Inkubationstiden är 2-3 veckor, vanligast 14-16 dagar. Tiden som man smittar varar från någon dag före och upp till en vecka efter det att man har fått blåsor. Först när alla blåsor är uttorkade och läkta så har man livslång immunitet mot sjukdomen.

Ibland har man feber någon dag innan man drabbas av kraftigt kliande röda prickar som övergår i blåsor. Dessa utslag visar sig först på bålen och därefter i ansiktet och sist på armar och ben. Även slemhinnor, munhåla, öron, ögonlock och könsorgan kan drabbas.

Efter 1-2 dagar övergår blåsorna till skorpor samtidigt som nya blåsor kontinuerligt uppstår under ytterligare 3-4 dagar. Hos vissa personer blir viruset dock aktivt igen många år senare och orsakar då bältros. Den bakomvarande orsaken till detta fenomen tros vara att skyddet mot VZV blir allt sämre med tiden. Detta är en naturlig process som beror på att immunförsvarets minnesceller har en begränsad livslängd. Detta är orsaken till att det framför allt är hos äldre bältros bryter ut. Av samma anledning är även immunosupprimerade och immundefekta patienter drabbade i högre utsträckning.

Symtomen är i regel mildare ju yngre patienten är. Eftersom den som haft vattkoppor blir immun mot att drabbas av sjukdomen igen, anser vissa det önskvärt att barn får vattkoppor, så att de inte får sjukdomen senare i livet då symtomen i regel är värre. Numera finns det vaccin mot vattkoppor^[1].

Bältros är en sekundär infektion till vattkoppor. Det innebär att man måste ha haft vattkoppor tidigare i livet för att drabbas av bältros. Således kan inte en person som tidigare haft vattkoppor bli smittad av bältros från ett barn med pågående vattkoppsinfektion, men ett barn kan däremot bli smittat med vattkoppor av en äldre person med bältros.