Ensam och övergiven...
Cattis: det du skrev i din blogg nyss, det kunde jag ha skrivit. Jag skulle kunna kopiera ditt inlägg.. Det stämmer så väl in på mig nu. Jag känner mig så jävla ensam, ingen förstår hur det är, hur jävla jobbigt det är! Jag är så arg för att jag inte kan berätta hur fan det ligger till.. Jag ligger ensam nu.. Och övergiven. Gråter... Som du. Du har kille, det har inte jag. Och som det ser ut nu så kommer jag tål aldrig att hitta rätt. Så kräsen som jag är. Allt ska vara perfekt. Ligger och bara stirrar i taket.. Är trött, trött på att att man alltid blir sårad. Hur man än gör, vad man än gör, allt är fel. Önskar jag bara kunde frysa mig och alla känslor. På vissa plan är jag lycklig... Och glad att jag lever. Men detta... Ja, vad ska man säga? Har så mycket att skriva om... Men det får bli imorgon, i hemliga bloggen... Det suger, suck.
Kommentarer
Trackback